Havanna 15-17/10

15 OKTOBER 2006

Att resa till Kuba är minst sagt segt. Eftersom vi skulle flyga redan kl 07, så låg vi över på ett Arlandahotell. Väckning 04.30. Exakt 24 timmar senare skulle vi anlända till vårt hotell i Havanna. Då var kl 22 lokal tid.

Flygresan gick via Paris med väntetid på trista Charles de Gaulle.

Att anlända till Kuba efter en resa där man varit vaken i nästan ett dygn är knappast att hamna i paradiset. Här finns fortfarande en passkontroll som skulle ha gjort det forna Östtyskland den äran. Ändlösa köer sniglar sig fram. Ibland stänger en passkontroll av okända skäl och kön rör sig inte alls. Ibland stänger alla passkontrollerna en stund. En dörr går i baklås och allt stannar upp. Det tog nära nog en dag att skaffa sitt visum till Kuba och det tog två timmar i kö för att komma in i landet. Och där kom två av tre väskor på fel bagageband…

Vårt första hotell var Hotel Conde de Villanueva. Det är ett nyrenoverat mindre hotell i gamla Havanna med ganska få rum. Vårt rum var 5x5 meter och med en takhöjd på fyra meter. Stor hall, badrum med jacuzzi och stort rum med dusch och toalett. Kranarna sitter löst och ljuskontakterna fungerar om man har tur. Fönster och dörrar är lika höga som rummen. Fönsterluckorna är dock stängda för det mesta på grund av solen och värmen.

På den stora innergården finns en riklig grönska, burfåglar samt ett par frigående påfåglar. De senare har satt i system att sno smöret för frukostgästerna. Den här typen av innergårdar är vanliga i gamla Havanna, både med och utan påfåglar och burar.

Redan vid vår enkla måltid på kvällen när vi anlände så insåg vi att restaurangpriserna i Kuba håller ungefär samma nivå som hemma.

16 OKTOBER 2006

Ute i fyra timmar i ett allt varmare Havanna. Bilarna från 1950-talet finns kvar och vårdas så de är i körbart skick. Några är som fabriksnya, andra är rosthögar. Vissa går som taxi, fast det förmodligen är förbjudet. Många turister vill nog känna hur det är att åka i dessa gamla trotjänare. Taxi är annars ryska Lador från Sovjettiden. Det finns olika kategorier taxi där de finaste har luftkonditionering till enklare som körs av i huvudsak svarta (officiellt finns ingen rasdiskriminering men i realiteten kan det vara annorlunda - revolutionärerna var också vita män ur överklassen).

Många aktiviteter i gamla Havanna försiggår i s.k. hål i väggen, ofta med galler för. Når solen dit har man stängt till och lever i mörka skuggor. Havanna är så långt från shoppingstad man kan komma. Det är t.o.m. svårt att köpa vatten. Det är många uniformerade på gatorna - inte bara poliser och vakter utan även andra befattningshavare i statens tjänst.

Värmen gör att man inte orkar med så mycket aktiviteter, inte ens att promenera. Själva fick vi dra oss till hotellet där vi sov några timmar - och svalnade.

Vid 19-tiden mörknar det fort, upptäckte vi där vi satt och väntade på middagen. Även här hade restaurangen servering på en innergård där taket bestod av ett grenverk. Påfåglar och höns klättrade upp i detta för natten. Runt om burar med fåglar, ofta alltför små och ibland utan pinnar att sitta på. Påfåglarna höll sig till kanterna medan en höna oförtrutet kämpade sig längre in mot mitten.

Vid toaletten sitter så gott som allt äldre damer och herrar, som mot en ringa penning sträcker fram papper att torka sig med. Ofta nöjer de sig med att bara ta betalt. Man bör alltid ha med sig eget papper och våtservetter. Gärna sittunderlag också - vattentoaletter blir allt vanligare men ring och lock är extra tillbehör som man ofta avstår från, även hotellen. Många krogar har en orkester med 3-5 man vilka spelar kubanska eller "kubaniserade" evergreens. Efteråt vill de ha dricks och ännu hellre sälja en CD med sig själva. Av konvoluten att döma kan man tro att det är garageband.

17 OKTOBER 2006

Ur dagboken: "Sitter nu och dricker pineapple juice på takterrassen till Hotel Ambos Mundos. En sambaorkester drar igång. Man kommer inte undan. Har just sett Ernest Hemingways rum, guidad av en förtjusande kvinna. Fick ta bilder t.o.m. Här är en härlig svalka 6 vån. upp på den stora terrassen. På vår korta väg hit besökte vi ett vapenmuseum och ett om Simon Bolivar. På det senare blev vi guidade runt en utställning om hans liv gjord i lera. Han var tydligen en jävel på fruntimmer".

Fler museer. Mera fruktjuice. Fler sambaorkestrar. Behaglig värme om man inte vistas i direkt solljus.

Vi retar upp oss på att kubanerna drar av 11 procent av värdet om man växlar amerikanska dollar eller betalar med Master Card eller Visa ("ägs av amerikanska bolag"). Euro och andra valutor växlas till

sitt fulla värde. När Kuba handlar internationellt med våra inväxlade dollar så sker det också till deras fulla värde. De 11 procenten är m.a.o. ren stöld från oss besökande.

Tyvärr fick vi aldrig någon varning om denna stöld från kubansk sida. Den enda restriktionen var att man inte accepterade American Express.

Kvällen var vi på Tropicana, den stora showen med 40-mannaorkester och dansare i fantastiska dräkter på scener i tre plan. Vissa dansare hade minimala dräkter, men desto mer på huvudet. Tropicana var ett minne jag hade från mitt besök 1979 och jag tror det var ungefär samma show idag. Många av flickorna i showen kan inte ha varit mer än 17-18 år, killarna något äldre. Så de var inte ens påtänkta vid mitt förra besök.