CAMAGÜEY 21/10

Färden gick vidare till Camagüey, dit vi kom efter fem timmar. Inger befäste sin ställning som duktig kartläsare. Vägarna verkar vara ritade med linjal, mil efter mil. Vacker natur omväxlande med oändliga odlingar. Själva Camagüey hade hon inte klarat.

Stan är planerad så att inkräktare ska gå vilse i de smala gränderna och det fungerar. En cyklist dök upp vid infarten och erbjöd sig lotsa oss till hotellet. Utan honom hade vi aldrig kommit fram.

Gatornas körbanor var bitvis så smala att de nätt och jämt klarade bilen - som var en småbil. Fram till Gran Hotel kom vi, men framför oss blockerade en lastbil vägen. När jag senare skulle parkera på ett torg i närheten fick jag backa därifrån!

Torget ifråga fick vi senare ta hjälp att hitta fast det bara låg ett par kvarter bort. Stadsplanerarna har verkligen lyckats i sitt uppsåt. Bästa sättet att se stan var att hyra en cykeltaxi ett par timmar. Riktigt trivsamt och lärorikt.

22 OKTOBER 2006

Även på utvägen från Camagüey fick vi anlita en cykellots. Stannade till och tankade innan vi lämnade stan. I macken fanns mängder med biltillbehör - samt fem sorters lampetter och 13 sorters rom! Betalade och for vidare, denna gång med en kvinna i baksätet. Hon skulle i likhet med oss till Santiago de Cuba. ¨

Efter ett par timmar inträffar det som Inger beskrivit i sin artikel "Turista med hyrbil på Kuba" - bilens motor stannar ideligen på grund av att man i Camagüey fyllt på vatten i stället för bensin. Detta hände i Las Tunas.

Det som var mest intressant var det besök vi gjorde hemma hos vår reparatör. Han tog oss och bilen hem till sig. Vi trodde det skulle skrivas på papper så vi hängde med honom in och hälsade på de andra där. Vi fick se hur eländigt och fattigt man har det. I köket fanns inte ens vitvaror, i sovrummet bara en säng bakom fladdrande fönsterstrimmor. På baksidan en liten gård. Ett under hur man kan hålla sig hel och ren. Jag tror inte ens kubanerna själva skulle vilja visa detta frivilligt.

Ändamålet med det hela var att reparatören ville forsla hem den stora dunken med vattenblandad bensin. Han skulle skilja vätskorna åt och gratis få 20 liten bensin. Smart. Skurkarna i Camaguey hade lika mycket tillgodo på vår bekostnad. Försäkringen täckte inte bondfångeri…

Ur dagboken: "Toaletten här på macken är gemensam eftersom den för herrarna år tillbommad. En äldre man låste upp toan som var ett smalt djupt rum utan handtag på insidan (Inger låste mycket riktigt in sig senare). Toan av gammal tysk modell, dvs. man gör det i en sjö. När man är klar kommer mannen in och spolar med en hink vatten. Samtidigt sätter han på det som varit dusch och nu är ett rör i väggen. Där kommer vatten som han återfyller hinken med. En kran under tvättstället ger vatten till händerna. "

På vägen blev vi stoppade av en polis och fick gå ut ur bilen. Vi undrade varför men fick inget svar (och om vi fick det så var det på spanska). Vår medföljande kubanska verkade dock inte oroad. En man med ett stort aggregat kommer fram och sprutar rök inuti och runt bilen. Mot mosquitos fick vi veta. Visade sig att denguefeber härjade på Kuba och detta var ganska vanligt sätt att försöka hindra spridningen. Och vi som var fulla av bett från Viñales!