26 februari 2009 | +++ Miami +++ | ||
Flyg 26 februari Lufhansa LH 3007 Terminal 5 Arlanda 0635 – Frankfurt 0835 (2:10) Flyg 26 februari Lufthansa LH 462 Terminal 1 Frankfurt 0955 – Miami 14.05 (10:10) |
...
|
Nu börjar resan. Den började med en felväckning kl 01.10 och sen var det svårt att somna om. Men 03.45 vaknade vi igen och sen var det full fart till inchecknng och frukost innan planet lyfte. Framme i Frankfurt i tid men det var en bra bit till nästa terminal så någon tid för shopping blev det aldrig. Resan till Miami var 10 timmar låååång i ett fullt plan där vi var omgivna av en rysk sällskapsresa. Stranden vid Art Deco District på Miami Beach. Hotellen är nybyggda i gammal stil. Själva bor vi på Royal Palm Hotel på 14 våningen med "partiell havsutsikt". |
|
Hotell 26 februari – 1 mars Royal Palm Miami
|
|
Inger, Helene och Hilmer - vi tar oss en välförtjänt välkomstdrink i baren vid poolen. |
|
27 februari 2009 |
|
Långa promenader från morgon till kväll. Den sista på eftermiddagen längs den oändliga långa stranden.
|
|
28 februari 2009 |
En varm dag. Inger köpte sköna gympaskor på en gågata med mängder av affärer och restauranger. Där tittade vi även på¨en underbart fin fotoutställning av fotografen Peter Lik. Vi fick besök av Leanne och John från Orlando, vilka vi tillbringade eftermiddagen med, bland annat med bad i det härliga vattnet. Kvällen avslutades med middag på italiensk restaurang, serverade av flicka från Serbien. |
||
|
|||
Från Miami utgår många kryssningsfartyg till Bahamas och andra ställen i Karibien. |
|||
+++ Key West +++ | |||
1-2 mars 2009 |
Hotell 1 mars – 3 mars The Westin Key West Resort
|
I vår hyrda van körde vi ner till Key West med några korta foto-stopp och var framme på eftermiddagen. Jag hade trott att vägen skulle bestå av idel broar och öar, men så blev det mest mot slutet. Annars går vägen med tät vegetation på båda sidor, där man i gläntorna skönjer vattnet - som naturligtvis alltid finns nära oss. Man passerar flera samhällen. En tryckande värme ersattes av alltmer blåst. Väl framme åt vi lunch i ett enormt partytält, som vi trodde skulle lyfta när som helst. Inne i själva stan var det dock lugnt. Även Key West är en stad med gatorna i rutnät enligt typiskt amerikanskt mönster. Bebyggelsen består i huvudsak av större eller mindre villor, varav många är kulturhistoriskt skyddade. Det skyddet är lite tveeggat eftersom många inte tycks ha tid eller råd att underhålla finsnickeriet. Vi gick längs den långa shoppinggatan där turistfällorna ligger sida vid sida. Naturligtvis hamnade vi på Ernest Hemingway's gamla stamlokus Sloppy Joe's, där det var fullt i salongen och rejält ös på scenen. På hösten 2006 var vi på Sloppy Joe's i Havanna, där Hemingway står staty i naturlig storlek. Även det en turistfälla, men dyrare och mer stil på och utan trängsel. I Key West är det öl i plastglas. |
|
Trängsel på Sloppy Joe's i Key West. | |||
3 mars 2009 |
Dags att återvända
till Miami för en natt. Lunch på vägen på en trevlig
fiskrestaurang vid en marina full av sportfiskebåtar och fåglar.
I Miami hann vi bara med middag innan det var dags att sova för den
tidiga avfärden nästa morgon.
|
||
Bekantskap på vägen till Miami - pelikan.
|
|||
+++ Hawaii +++ | |||
4-5 mars 2009 |
Flyg med United Airlines Miami – Washington – Los Angeles - Kona Waikoloa Beach Mariott Hotel 4–15 mars (11 nätter) |
Avfärd vid 05 den 4 mars till Miami flygplats för vidare färd mot Washington - Los Angeles - Kona på Hawaii. 18 timmar totalt. Det gick bra men var en slitsam resa. Att sitta i flygstol i 14 timmar känns i kroppen. Klockan 22 lokal tid var vi framme och möttes av Helenes och Hilmers dotter Cissi, som kom från New Zeeland! Tog oss snabbt till hotellet med vår stora hyrbil och hann få i oss en soppa innan baren stängde. Men nu är vi i alla fall på Hawaii! Sköldpadda som vilar sig på stranden
|
|
Efter en natts sömn och morgon med dusch och stor frukost började vi känna oss som vanligt igen. Några långa och härliga strandpromenader med svarta lavastränder visade klart att Hawaii uppstått tack vare vulkanutbrott. Skyltar bad oss ta hänsyn till vilande sköldpaddor.
|
|||
6 mars 2009 |
Aktiv vulkan |
||
Heldagsutflykt med specialarrangerat program. Ingen höjdare att sitta i en turistbuss en hel dag, men vi fick se många intressanta platser när vi åkte runt hela ön! Eftersom hela Hawaii är uppbyggd av vulkaner - och ständigt blir större - så var besök på vulkan ofrånkomligt. Vi besökte även flera lava-tube, som är grottgångar bildade av lava. Om vi såg något lysande rött fick vi rådet att kuta utav bara h-e, fast det var nog mest sagt på skämt. Det var även besök på historiska platser och storyn om kapten Cook fick vi oss till livs ett antal gånger. Vi passerade platsen där han slogs ihjäl. Största staden är Hilo, men det var väl ingen större upplevelse. Kanske därför att det regnade rätt mycket - som det gör på östsidan. När vid kom till Akaka Falls mäktiga vattenfall var det strilande regn, så vi tittade på avstånd och beslöt återvända en finare dag. Hawaii är inte enbart strålande sol.
|
|||
7 mars 2009 |
Idag börjar det konvent, som är upprinnelsen till hela resan: Left Coast Crime. Där ska Inger och Helene Tursten ha gemensamt program imorgon. Tillställningen har det käcka namnet Say Aloha To Murder. Blev en lugn dag efter gårdagens bussfärd från 06.30-20.00. Molnigt och lätt regn. |
||
Lei-making där man får lära sig att tillverka de blomsterkransar som är intimt förknippade med Hawaii. Ukulele är också väldigt hawaiianskt. Fast tillverka en egen är kanske aningen komplicerat. Dock kan man låna en och lära sig några ackord under sakkunnig ledning av en äkta hawaiianska.
|
|||
8 mars 2009 |
Idag blev det allvar för Inger och Helene, som på eftermiddagen hade sin gemensamma show inför ett nästan fullsatt auditorium. Det blev lyckat och alla var nöjda efteråt. Även signeringen efter framträdandet drog många. Hilmer, Cissi och jag drog iväg till Kona, flygplatsen, för att möta Cissis nyvunna vän Maggie från Schweiz. Hon bor nu med Cissi, så nu har gänget vuxit till sex personer. Maggies bagage kom på avvägar och eftersom man absolut inte får stanna vid terminalerna utom för av- och på-släpp, så fick vi köra runt flygplatsen tio gånger innan väskan kom tillrätta! Det finns gott om vakter som ser till att man inte stannar och viftar med fingret om man försöker. Där finns dels en vanlig parkering, dels en Mobil Parking. Det låter som en massa mobiltelefoner som ligger uppradade. På kvällen gick vi till en närbelägen fiskrestaurang, som har väldig god mat. Den ligger i ett center tio minuter bort. Nybyggt precis som allt annat runt om. Det enda gamla vi sett är en bevarad ridstig från 1800-talet, vilken var den tidens huvudväg. |
||
Helene och Inger inför sitt framträdande.
|
|||
9 mars 2009 |
Heldagsutflykt
som startade med ukulele-lektion där Inger och Cissi deltog entusiastiskt.
Inger funderar på att köpa en ukulele och ville pröva hur det kändes att
spela. Det kändes bra så vi packade in oss i stora bilen och for iväg
för att eventuellt hitta en. Vi körde kustvägen norrut. Den är i likhet
med många andra vägar mycket rak och fin. I det lilla samhället Kawaihae
stannade vi till. Det såg ut som hämtat från Vilda Västern frånsett att
gatan inte var så där sand-dammig utan en asfalterad väg med en hel del
trafik och parkerade bilar. En sheriff satt i sin bil och glodde på oss
när vi körde in i samhället, en annan stod och blinkade i andra änden.
Det var med andra ord inte läge för någon större brottslighet.
|
||
Cissi och Inger prövar på ukulele
|
|||
Väl längst uppe
i norr tog vi en slingrig väg som visade sig vara en dead end som slutade
vid Pololü Valley med en fantastisk utsikt. Långt där nere hördes bränningarna.
Här har säkert tagits miljontals bilder genom åren och vi fyllde på med
några till. Färden gick sedan söderöver igen längs Kohala Mountain Road,
där vi stundtals körde i molnen. Fantastiska vyer. Efter att ha lämnad
bergen kom vi ner till staden Waimea. Där finns en musikaffär där Inger
kunde titta på ukulele. Hawaii-tillverkade ville man ha över 1000 dollar
för, vilket med dagens kurs innebär 10.000 kr. Kina-tillverkade kostade
bara 2.500 kr, men den var karaktärslös. Blev ingen affär.
|
|||
Utsikten vid Pololü Valley
|
|||
Åter hemma i Waikoloa var klockan mycket. Det blev en drink i baren medan mörkret föll.
|
|||
10 mars 2009 |
Börjat dagen med att skaffa oss en ny vana - att traska ner till poolområdets hot pot och dess nästan 40-gradiga vatten och avsluta med en en simtur i den sköna poolen. I den senare är det starkt klorerat saltvatten. Till och med efter duschen finns klorlukten kvar. Efter lunch körde vi ner till staden Kailua-Kona, där vi startade med en raid på varuhuset Wal-Mart och bunkrade Hawaii-kläder mm. Faktiskt både snygga och billiga. Kläderna har samma pris upp till XL, medan storlekarna därutöver kostar mer. Cissi och Maggie, som båda varit ute och luffat, letade reda på en tvätt och under tiden fann vi det närliggande bryggeriet Kona Brewing Co med egen bar. Kailua-Kona har en lång strandväg överfylld av restauranger och små turistbutiker. Det blev in-och-ut i ett antal. En del butiker ligger vid vattenbrynet och på andra ställen skiljs gatan från vatten av en mur, där vågorna slår in i kaskader. På vägen ner till staden finns skylten med varning för tsunami. Tsunami är det som tar flesta liv på Hawaii frånsett naturlig död, trots att här finns världens mest utvecklade varningssystem. Den lokala tidningen West Hawaii Today har på sin nätupplaga lägesrapporter om tsunamis, hurricanes, vulcanos och annat - titta under Wether Report i högra spalten. Där upptäckte jag att vi faktiskt var med om en smärre jordbävning vid besök på vulkanen för några dagar sedan!
|
||
11 mars 2009 |
Börjat
morgonen med hotpot samt läst nyheterna. Ser att det är trafikkaos
i Stockholm på grund av snö och kyla. Det känns avlägset.
|
||
En het dag. De som inte ligger vid poolen är på stranden. |
|||
Two Lethal Ladies from the North i sina hawaiianska fynd inför dagens boksignering.
|
|||
En het dag med stekande sol från molnfri himmel - exakt som vi förväntat oss Hawaii med andra ord. Hawai'i uttalas f.ö. med betoning på sista i-et (hava -i) och inte som j. Om man ska vara petig. Vi rörde oss mest runt poolområdet och på stranden. Inger hade sina seminarier och på eftermiddagen var det signering av alla författarna (se bilden). Själv fick jag fem böcker signerade av Lee Goldberg som skriver böcker och TV-serier om detektiven Monk. Jag hade aldrig hört talas om denne Monk innan jag kom till Hawaii och fann böckerna. Jag, Inger, har bevistat flera inspirerande seminarier och fått bra och nyttiga kontakter och idéer. Till exempel hörde jag ett antal amerikanska kolleger beskriva sina vedermödor när det gäller researcharbete. Larry Karp berättade hur han gjorde research inför sin senaste bok The King of Ragtime och besökte de fattiga trakterna där Scott Joplin bott. Han valde ut ett hus som han började fotografera då en argsint äldre svart kvinna kom ut och misstänksamt frågade vad i h-e han höll på med. Han svarade nervöst att han gjorde research inför en bok. Detta tycktes knappast lugna kvinnan, som tvärtom blev alltmer hotfull. I samma stund dök hennes barnbarn upp, en muskulös yngling i 20-årsåldern. Även han undrade förstås vad som pågick. Karp svarade då att han tänkte skriva en bok om Scott Joplin. "Who the hell is Scott Joplin?" morrade ynglingen. Farmodern stelnade till. "Vet du inte vem Scott Joplin är, din lymmel!!! Den här vite mannen tänker skriva en bok om Scott Joplin och du vet inte ens vem han är." Hon vände sig mot Larry Karp och utbrast: "Varsågod och fotografera här hur mycket ni vill!" I går lyssnade jag på en quiz-duell mellan ett manligt och ett kvinnligt författarlag, som rev ner många skratt. Lagen fick frågor om huvudpersoner i olika böcker, om boktitlar och förstarader. Mycket roligt - även om jag själv bara lyckades pricka in ett fåtal rätt. (Kvinnolaget vann överlägset.) |
|||
12 mars 2009 | |||
Idag var vi
bjudna till ett advokatpar, som vi lärt känna. På vägen
dit gick vi förbi den ena anläggningen lyxigare än den
andra innan vi kom fram till vaktkuren till det reserverade område
där de bor. En tio minuters vandring på en bred gata omgiven
av stora villor ledde fram till områdets hjärta - ett poolområde
med en bar och ett gym varifrån man ser South Pacifics hela horisont
medan man svettas på löpbandet. Jämför med hemma
där man på sin höjd kan skymta idrottshallens varuintag.
Efter en stunds drinkar och prat vandrade vi hemåt, denna gång
på vägar genom de luxuösa områdena. Här ser
man en miljö som hämtad från en lyxsåpa (se ovan)
med pooler, sjöar med båtar och vattenfall man kan passera
bakom (se nedan) - allt konstgjort. Själva kusten här består
av höga, brutala lavaformationer som havet ursinnigt bryter mot.
|
|||
Natten faller snabbt här och solnedgångarna är spektakulära.
|
|||
13 mars 2009 | |||
Dagens stora grej för min del är att fylla år PÅ HAWAII!
|
|||
Startade dagen med ett dopp i the hot tube. 38 gradigt vatten - Celsius alltså, annars skulle det vara is i grytan. På eftermiddagen körde vi över halva ön för att skåda lavaströmmarna som möter havet. Det var en färd som tog timmar och som i slutet gick över lavafält. När vi kommit fram och skulle parkera blev vi avhysta av poliser - det visade sig att den giftiga vulkandimman var på väg åt vårt håll, så vi och alla andra fick vända. Det kändes minst sagt snopet. Vi tröstade oss med en god middag på en japansk restaurang i staden Hilo innan färden hem i kolsvarta natten. |
|||
De uppspolade vita korallerna bildar vita fält på den lava-svarta kusten. | |||
14 mars 2009 | |||
Dagens händelse var upptäckten av sex vilande sköldpaddor på vår sista strandpromenad. | |||
Bäst att dra vidare till San Francisco!
|
|||
+++ San Francisco +++ | |||
15 mars 2009 | United Airlines UA 52 Kona 1300 – San Francisco 2050 (4:50) |
Dagen ägnades åt flygresan till San Francisco. Nästan fem timmar, men det gick bra. Vi graderade upp oss till bättre benutrymme. San Francisco ligger tre timmar före Hawaii så det var sena kvällen när vi landade. Ut till det vanliga kaoset med taxi. Vi fick en bil ganska snart. Föraren var sik med turban och lyckades klämma in två av väskorna i bagaget och en i framsätet. Han hade inte en aning om var San Fransiscos mest berömda hotell låg (Sir Francis Drake) men vi hade voucher med adressen. Denna petade han in på sin GPS men visste inte riktigt var bokstäverna låg på tangentbordet. Vi började ana oråd. Jodå, det visade sig att han kommit hit för tre månader sedan och detta var hans första arbetsdag!! Men fram kom vi och fick ett något större rum än senast då vi bodde i en garderob. Kona heter flygplatsen på Big Island i Hawaii. Den är öppen och vägglös eftersom här inte är kallt. Personalen är också ovanligt vänlig. |
|
16 mars 2009 |
Började
morgonen med att byta rum, till ett något större med två
sängar, där vardera är lika stor som den ena sängen
i den första rummet. "Sover ni i två sängar hemma?"
undrade den unge portiern - vad nu det skulle spela för roll.
|
||
Hotell 15–19 mars Sir Francis Drake | |||
Jan hittade
omedelbart några polare i San Francisco.
|
|||
I kväll har vi ätit middag med Cara Black (bilden), välkänd deckarförfattare, som förlägger sina berättelser till Paris och som just gett ut en splitter ny deckare. Den heter Murder in the Latin Quarter. I morgon kommer Cara att ta oss till The Red Wood Forest strax utanför San Francisco. Vi har hört mycket om detta område. Beklämmande nog kunde hon också rapportera om den snabba bokhandelsdöden over here. Dit hör bland annat Stacey's Books, där vi (Inger och Helene) singerade och framträdde under vår turné för två år sedan. På planet från Hawaii till San Francisco pratade jag (Inger) med ett bokhandelspar från Hawii som just tvingats slå igen sin bokhandel efter tio år. De var sorgsna och dämpade. Allt beror på den ekonomiska situationen - ihop med utvecklingen.
|
|||
17 mars 2009 | |||
Besök i Muir Woods National Monument med dess enorma redwood-träd. President Theodore Roosevelt var mannen som räddade skogen till eftervärlden genom att tt göra området till USA:s tionde nationalpark. Parken ligger 12 miles norr om San Francisco och skänktes av William och Elizabeth Kent. I år fyller den 101 år som nationalpark. Vi kom dit på slingriga vägar över bergen efter att först ha passerat Golden Gate-bron. Man slås omedelbart av den häpnadsväckande friska luften här uppe. Man kan inte känna annat än vördnad inför de urgamla oerhört höga träden. Författarinnan Cara Black tog oss upp till skogen och visade oss sedan olika delar av San Francisco, bland annat Castro, där hon bor. I Castro hälsade vi också på i San Francisco Mystery Book Store och fick oss ett samtal med ägarinnan Diane Kudisch, som - även hon - "is struggeling for her existence." På vår väg tillbaka till San Francisco svepte dimman in över Golden Gate-bron och delar av staden. Den tjocka dimman sägs komma nästan varje dag vid 16-tiden. |
|||
18 mars 2009 | |||
City Farmers Market. I bakgrunden ses The City Hall.
|
|||
Vi åt lunch med Ann Noel, som vi en gång träffade i Costa Rica. Hon är någon sorts diskrimineringsombudsman inom arbetsmarknadsväsendet. För att komma in på hennes kontor måste vi passera en securitykontroll, ungefär som på en flygplats. Därefter besökte vi Asian Art Museum. Här pågår en omtalad utställning, "The Dragon's Gift, The Sacred Arts of Bhutan. Det lilla landet uppe vid Himalaya har ibland kallats för "The Last Shangri-La." I dag var det en solig och fin vårdag här i Frisco. Vi har för övrigt också delat ut resten av broschyrerna till olika bokhandlar och shoppat jeans. Levi's kostar en bråkdel av vad vi betalar hemma. Detta blir vår sista rapport från den här resan. I morgon kväll, 22.15, påbörjar vi den lååånga hemresan som går via München. Vi räknar med att vara hemma strax före midnatt natten mot lördag. Tidskillnaden är 9 timmar. Hoppas snön är borta ... |
|||
Thanks for mail Hanna, Helena, Christine, Ann-Kristin, Jack, Bertil, Bosse, Karin och Jan, Leanne, Stig, Morty, Helgi Már, Bertil och Marianne, Bittan och Nicke, Brollan, Elsebritt och Lennart, Lieneke, Siv och Kjell, Lorenz, Yvonne, Ingrid, Kerstin och Nicholas, Gun och Björn, Sonja och Rolf, Lena, Maggan |